1 vara tillagd i varukorgen
Är klockan det enda smycket en man kan bära?
Kvinnor har som bekant haft möjligheten att smycka ut sig i årtusenden. Allt från ringar till halsband och örhängen finns i oändliga valmöjligheter för kvinnor som önskar glänsa lite extra. Vi män tycks dock ha en mer konservativ syn på smycken, då de flesta av oss nöjer sig med en vigselring och kanske en klocka.
Text: Martin Johansson
Foto: Charlotte Håkanson
Det har såklart inte alltid sett ut som det gör idag. Tittar man på ett klassiskt 15- eller 1600-tals-porträtt på en man är det inte ovanligt att personen i fråga smyckat ut sig till tänderna, med halsband, armband och vapenringar som personen bär med stolthet. På den tiden hade givetvis inte alla råd med smycken, utan det var främst adeln och valfri utvald elit som för det första ens fick sitt porträtt målat, och för det andra hade råd med guld och andra ädelmetaller. Under upplysningstiden och industrialismen förändrades dock detta ideal, då fokus skiftade från prydnad till funktionalitet. Här började nedgången för manliga smycken, och det är kanske först idag som vi på nytt börjar se de manliga smyckena som vida accepterade.
För många yngre män är det idag en självklarhet att förhöja sin stil med armband, ringar och halsband. För en del andra kan detta kännas för utsmyckat, varpå klockan återstår som enda accessoar. Det man inte bör glömma är att man inte behöver se ut som ett 1500-tals-porträtt så fort man bär smycken. Ibland kan det räcka med ett stilrent armband jämte din klocka, eller på andra handen för den delen, för att uttrycka en personlig stil. En stålklocka tillsammans med ett silverarmband är ett utmärkt exempel på när ett smycke i kombination med en klocka förhöjer varandra och blir till någonting mer intressant och uppseendeväckande.
Givetvis är det skillnad på smycken och smycken. Alla är vi inte bekväma med att bära en guldkedja runt halsen, eller en vapenring på lillfingret. En tunn och diskret stållänk kan se väldigt stilfullt ut både till kostym och t-shirt. Vill man att smycket ska stå ut något mer finns såklart även bredare varianter med en tyngre look. Ett annat alternativ är det flätade armbandet, tillverkade i läder eller mocka, som ger ett avslappnat och bohemiskt intryck perfekt för dig som vill bära ett smycke som inte blänker för mycket. När det kommer till ringar finns det män som gärna bär ringar på alla fingrarna, vilket ger ett excentriskt intryck. För dig som är lite mer återhållsam, men som ändå vill bära ringar, rekommenderar vi en eller två på valfritt finger. Undvik dock gärna att bära tumring - den fungerar sällan.
Är det något vi män kan bli bättre på så är det att bära smycken runt halsen. Halsband kommer som bekant i många olika skepnader - allt från stora guldtalismaner till tunna kedjor i silver. En mindre medaljong under linneskjortan en varm sommardag är precis lika mycket vintageinspirerat som det är minimalistiskt. Franska Le Gramme uppfyller enligt oss alla krav på ett stilrent halsband som varken är för mycket eller för lite.
För många yngre män är det idag en självklarhet att förhöja sin stil med armband, ringar och halsband. För en del andra kan detta kännas för utsmyckat, varpå klockan återstår som enda accessoar. Det man inte bör glömma är att man inte behöver se ut som ett 1500-tals-porträtt så fort man bär smycken. Ibland kan det räcka med ett stilrent armband jämte din klocka, eller på andra handen för den delen, för att uttrycka en personlig stil. En stålklocka tillsammans med ett silverarmband är ett utmärkt exempel på när ett smycke i kombination med en klocka förhöjer varandra och blir till någonting mer intressant och uppseendeväckande.
Givetvis är det skillnad på smycken och smycken. Alla är vi inte bekväma med att bära en guldkedja runt halsen, eller en vapenring på lillfingret. En tunn och diskret stållänk kan se väldigt stilfullt ut både till kostym och t-shirt. Vill man att smycket ska stå ut något mer finns såklart även bredare varianter med en tyngre look. Ett annat alternativ är det flätade armbandet, tillverkade i läder eller mocka, som ger ett avslappnat och bohemiskt intryck perfekt för dig som vill bära ett smycke som inte blänker för mycket. När det kommer till ringar finns det män som gärna bär ringar på alla fingrarna, vilket ger ett excentriskt intryck. För dig som är lite mer återhållsam, men som ändå vill bära ringar, rekommenderar vi en eller två på valfritt finger. Undvik dock gärna att bära tumring - den fungerar sällan.
Är det något vi män kan bli bättre på så är det att bära smycken runt halsen. Halsband kommer som bekant i många olika skepnader - allt från stora guldtalismaner till tunna kedjor i silver. En mindre medaljong under linneskjortan en varm sommardag är precis lika mycket vintageinspirerat som det är minimalistiskt. Franska Le Gramme uppfyller enligt oss alla krav på ett stilrent halsband som varken är för mycket eller för lite.
Taggar:
Vad tyckte du om den här artikeln?
2 Kommentarer
#1
Extremt snyggt armband från LE GRAMME till att börja med. I takt med att att jag har kommit upp i åldern tycker jag att det har blivit snyggare med ringar. Utöver bröllop/förlovningsringen tycker jag att fler män bör titta extra på ringar som ett komplement till klockan och armbandet. Nu syftar jag nödvändigtvis inte på en ring som visar att du tillhör en hemlig sekt utan något snyggt, mönstrat, kanske till och med custom som kan gå i arv.
Den 18 mars 2020
#1
@A.J.: Hej AJ,
Jag tycker du har helt rätt. Som vidare tanke känner jag att valet av ring behöver ha någon form av koppling till dig som person, och ha någon form av syfte för att både fungera visuellt, och rent stilmässigt naturligt harmoniera med resten av helheten.
Ringar har hårt förkastats och stigmatiserats under en lång tid, lite på samma felaktiga sätt som tassel loafers och dubbelknäppta klubb blazers: De har ofta burits på ett dåligt sätt, med kass stil, av personer som sedan satt tonen och känslan för hela objektet och dess bärande i sig. Följden har blivit att omgivningen dogmatiskt och per automatik har avfärdat tasselloafern, club blazern, eller ringar, med stereotypa motiveringar såsom att: "De är bara till för brackiga, överviktiga X X X" . Där "X X X" får ersättas med valfri vanlig sterotyp, utan att uttalat utmåla någon specifik grupp i denna text. I denna nidbild ingår ofta stor, tung brackig klackring av guld, med stenar och/eller heraldisk symbol.
Min egen filosofi om ringar: Utöver en handsmidd hexagon förlovningsring av grovt mattborstat vitguld på för ändamålet avsett finger, bär jag två ytterligare ringar.
På högerhandens ringfinger en handsmidd silverring med tecknet "aum". Den påminner mig om att vara ödmjuk och närvarande i situationer där det kan vara lätt att glömma, samt att jag tycker den ser fasligt snygg ut på sin plats. Bredvid den, på högerhandens lillfinger, bär jag en tunn ring av djupgrön jade, infattad ovanpå ett tunt lager av silver för att förstärka mineralen bräcklighet. Ringen kommer från Jasper i Kanadensiska Alberta, i djupaste hjärtat av Kanadensiska Rocky Mountains. Mineralen är bruten på plats, och symboliserar för mig min kärlek och djupa emotionella koppling till regionen, som är min blivande frus hem, och i sin tur knyter an till förlovningsringen. Återigen, harmonierar ringens färg och stil också mycket med färgen och stilen på många av de dressade kläder jag bär merparten av veckans dagar.
Som helhet känner jag att mina ringar säger mycket om vem jag är som person, samt att de förstärker det stilmässiga intryck jag förmedlar. Musik är en mycket stor del av mitt kreativa skapande och vardag, varpå nästa stag kommer bli en silverring på vänsterhandens pekfinger..
Sammanfattat är säkerligen denna mängd ringar inte vägen att gå för många män, medan resonemangen bakom bärandet förhoppningsvis kan tillämpas av flera. Mitt eget bärande av dessa ringar har sakta vuxit fram organiskt och stegvis över ungefär fem år, en i taget. Att införa alla samtidigt, hade troligtvis sett märkligt ut även på mig.
Hoppas detta ger dig någon form av vidare tanke och hjälp på vägen mot ditt eget bärande av ringar.
Jag tycker du har helt rätt. Som vidare tanke känner jag att valet av ring behöver ha någon form av koppling till dig som person, och ha någon form av syfte för att både fungera visuellt, och rent stilmässigt naturligt harmoniera med resten av helheten.
Ringar har hårt förkastats och stigmatiserats under en lång tid, lite på samma felaktiga sätt som tassel loafers och dubbelknäppta klubb blazers: De har ofta burits på ett dåligt sätt, med kass stil, av personer som sedan satt tonen och känslan för hela objektet och dess bärande i sig. Följden har blivit att omgivningen dogmatiskt och per automatik har avfärdat tasselloafern, club blazern, eller ringar, med stereotypa motiveringar såsom att: "De är bara till för brackiga, överviktiga X X X" . Där "X X X" får ersättas med valfri vanlig sterotyp, utan att uttalat utmåla någon specifik grupp i denna text. I denna nidbild ingår ofta stor, tung brackig klackring av guld, med stenar och/eller heraldisk symbol.
Min egen filosofi om ringar: Utöver en handsmidd hexagon förlovningsring av grovt mattborstat vitguld på för ändamålet avsett finger, bär jag två ytterligare ringar.
På högerhandens ringfinger en handsmidd silverring med tecknet "aum". Den påminner mig om att vara ödmjuk och närvarande i situationer där det kan vara lätt att glömma, samt att jag tycker den ser fasligt snygg ut på sin plats. Bredvid den, på högerhandens lillfinger, bär jag en tunn ring av djupgrön jade, infattad ovanpå ett tunt lager av silver för att förstärka mineralen bräcklighet. Ringen kommer från Jasper i Kanadensiska Alberta, i djupaste hjärtat av Kanadensiska Rocky Mountains. Mineralen är bruten på plats, och symboliserar för mig min kärlek och djupa emotionella koppling till regionen, som är min blivande frus hem, och i sin tur knyter an till förlovningsringen. Återigen, harmonierar ringens färg och stil också mycket med färgen och stilen på många av de dressade kläder jag bär merparten av veckans dagar.
Som helhet känner jag att mina ringar säger mycket om vem jag är som person, samt att de förstärker det stilmässiga intryck jag förmedlar. Musik är en mycket stor del av mitt kreativa skapande och vardag, varpå nästa stag kommer bli en silverring på vänsterhandens pekfinger..
Sammanfattat är säkerligen denna mängd ringar inte vägen att gå för många män, medan resonemangen bakom bärandet förhoppningsvis kan tillämpas av flera. Mitt eget bärande av dessa ringar har sakta vuxit fram organiskt och stegvis över ungefär fem år, en i taget. Att införa alla samtidigt, hade troligtvis sett märkligt ut även på mig.
Hoppas detta ger dig någon form av vidare tanke och hjälp på vägen mot ditt eget bärande av ringar.
Den 18 mars 2020
